Guppande bröst, solariebränna och svag självkänsla

Hur kan det vara möjligt? Jag förstår bara inte! Varje gång jag köper en BH blir jag expedierad av den solariebruna mannen. ”75A var det här, förlåt!” Jag försöker självklart smita in i kön då jag ser att inte HAN står bakom disken, men nähäädå, hoppsan, DÅ dyker han upp igen! Han hade visst bara TAPPAT nåt på golvet! ”Förlåt en gång till… fortfarande 75A!”. Och på något fånigt och skämmigt sätt känner jag att det nästintill bubblar upp en ursäkt likt; ”jaa, joo, efter barnen så har det blivit så här illa (nu har det väl just aldrig varit nåt annat, men det kan ju liksom inte han veta, så lika väl att ”dra” på), men du skulle varit med förr, för att inte tala om när jag ammade, tvillingar!!”

Jag vill gärna förklara mej här, och förtydliga att jag ENDAST är ett offer för ett djupt inrotat livsuppehållande beteende, likt djurhonan gör sig till för hannen… nä, det lät fel, i djurriket är det hannen som struttar runt och ska imponera, hade passat mej perfekt… men han kanske bara gör det för honan med stora…?

Faktum är att jag nära på skulle kunna tänkt mej att amma i evigheter just bara för de där brösten! Jag älskar bröst, hängandes, guppandes, dinglandes, häckandes - syftar på de där bibliska, eller om det snarare var svalorna som häckade vilket helt klart låter mer logiskt? Men hade nu brösten kunnat häcka lovar jag att jag skulle ha älskat dessa också!

Jag har så mycket att vara tacksam över. Det finns ju de som har problem på riktigt, verkliga problem, och jag är nöjd och glad över det mesta här i livet … MEN jag tycker ju bara att det är så vackert och härligt med lite rörelse i brösten, att det ändå syns att de finns. Jag tror ändå att en och annan är beredd att håll med…

Varför är jag så fascinerad av bröst? Det måste ju finnas en respektabel förklaring likt den med djurhonan (som förvisso ändå inte gick ihop på slutet)! Det vore iallafall så skönt om det funnits ett okontroversiellt svar. Efter en snabb återblick till min barndom kan jag se att jag också väger in andra dimensioner. För mej står bröst för trygghet, för värme och kärlek. Jag minns ännu hur jag som liten låg bredvid mamma och borrade in mej i hennes mjuka lekamen. Så underbart, jag kände mej så stark och fylld av kärlek. Jag fullkomligt älskade min mammas stora bröst. Jag minns också mycket väl min avbild av mamma. Jag var inte mer än ett par år då jag målade ett huvud, ett par enorma bröst som nådde ända ner till marken och vilka avslutades med ett par prydligt nerplitade bröstvårtor. Någonstans vid avslutet sedan också ett par små obefintliga fötter så att ”mamman” ändå skulle ha nåt till hjälp för att, om hon så önskade, också skulle kunna förflytta denna stora kärlek!

Det må väl bara inte ha varit på 4-årskontrollen jag målade min ”Bröstmamma”? Nu blir jag nästintill orolig på riktigt. Snälla, låt det inte ha varit så? För om så var fallet kan jag lova att jag gått under observation under hela min barndom och är med all sannolikhet dömd till någon form av livslång tillsyn vilket också lär förfölja var generatioen jag trots allt lyckas föra vidare, ty hos BVC ska man måla en huvudfoting bestående av huvud, två armar och två ben, INTE ett huvud, två gigantiska bröst och två små fötter! Då gör man fel!!! Jag har precis varit på 4-årsbesiktning med Levis så jag är nyligen informerad om huvudfotingens betydelse.

Den solariebruna mannen har expedierat mej vid iallafall ett annat tillfälle än vid mina BH-köp men inte vet jag om det blev så mycket bättre? Det var när jag hade grävt fram ett par ärtiga och raffiga små trosor för 20 kronor ur reaboxen. För 20 kronor kan man ju också passa på att ta ut svängarna lite. ”Jaha, du vill ha de här du, det kan jag förstå!”

Alltså, vad menade han där? Jag som ofta annars brukar komma på någon liten klämkäck kommentar i oförutsedda ögonblick förblev alldeles stum och låtsades att jag sjönk totalt igenom jorden, trots att jag stod där fånigt osjunken på golvet. Antingen förs noggrann statistik över alla kunder som handlar på rea, vilken lista jag med all sannolikhet toppar (förhållandet klädesplagg inhandlade till ordinariepris jämfört med reapris snittar på 1/100), eller också menade han nåt med de där ”svängarna”, och jag som hellre tagit "kurvorna", om jag hade fått välja… helt klart…

Kanske kan jag inte krångla mej ur detta resonnemang utan gör bäst i att erkänna att det hela mer handlar om svag självkänsla och att någon rörde sig innanför min privata svär. Kanske är svaret så hårt. Dock har jag nyligen sett ett svar på 75A. Ni anar inte vad lättad jag blev då jag hittade en ny BH-modell vid namn ”Bomb shell”. En gåva till den småbystade kvinnan, ”Increase your bust 2 sizes”. Slut på BH:ar med inlägg som ramlar ur, med kuddar som inte ligger still utan minst sagt retsamt sticker upp i halsurringningen (har lättat upp stämningen för kollegorna under en trist föreläsning med just detta).

”Mamma, vilka STORA bröst du har!”… Lyckligtvis är ändå barnen fortfarande i den åldern att deras mamma har störst bröst, är starkast, bäst och smartast, näst efter pappa då såklart. Han är starkast, kan definitivt tända grillen bäst och kan tveklöst också laga flest grejer, utan konkurrens. Möjligtvis kan han se sig ynkligt slagen just vad gäller brösten. Den ”tävlingen” leder jag tursamt ännu.

Men kanske står även mina bröst för kärlek och värme, kanske är det själva brösten och inte storleken som symboliserar trygghet och omsorg. Det gäller att bestämma sig här. I annat fall hade det varit smidigt att kunna skylla på brösten om mina barn som vuxna skulle anklaga mej för att inte ha fått den kärlek och omsorg vart barn har rätt till. "Sorry barnen, trötta och trista dagar fick inte värmen och kärleken plats i de små 75A" :)

Nej, som vi alla vet har ju storleken ingen "egentlig" betydelse. Tur är väl det, trots allt. Långa, korta, platta, mulliga, fylliga, guppande, skuttande, enorma... hundöron. Här hyllar vi självklart mångfalden, bara man slipper vara den som är sparsamt utrustad…

Och den solariebruna mannen, han hälsar glatt (och länge) var gång. Kanske passar man ganska bra som den man är ändå… oavsett liksom, med eller utan, bara för att man är just den man är… såsom det borde vara… såsom man är, enklast... för jag kan även informera om att det gäller att också vara begåvad med att ha något att FYLLA UT ett par ”Bomb shell” med för bästa resultat - ser lustigt ut annars... har testat:)

Idag har jag köpt trosor med Levis. Jag tar alltid med mej honom numera. Köp tre betala för två på Lindex, passar mej perfekt! För en alldeles snart 4-årig liten kille som tycker att rosa och spets är det bästa Gud givit människan är det lika med ett paradis att få knalla omkring bland alla underkläder. Levis får all uppmärksamhet då han yrar omkring och ogenerat plockar fram de allra mest rosa och "fräckaste" trosorna och jag får de allra kitschigaste trosorna serverade. "Mamma, de här är sååååå snygga, de måste du bara ha!". Sedan är det bara till att snabbt glida fram till kassan där Levis lyriskt fortsätter snacket, "Vad fiiiiiin du kommer att bli mamma!" Vad gör man liksom inte för sina barn? Och jag blir obefintlig i dessa ögonblick, passar mej perfekt!

Och den må vara lyckligt lottad som framöver kommer att få ta del av hans underklädesköp! Tills dess hänger han med mej!!

Idag har alla mina godingar åkt till Tiveden. Barnen träffar jag inte förrän om en vecka. Tårar rullade ner för min kind när bilen med de allra käraste jag har begav sig iväg. Jag har längtat så efter denna stund som också blev så jobbig! Jag som umgåtts med mina barn dygnet runt nu i ett par veckor då maken jobbat kände mej alldeles tom, men även fylld av tacksamhet och av det bästa som finns... kärlek!! Ha det så gott mina änglar! Jag saknar och älskar er!

Stor kram!