Bokrea, kuponger och husets röda

Jag har gjort det igen! Idag har jag har återigen gått in på bokrean i syfte att köpa EN bok men kommit ut med FEM böcker då det envisas med att basuneras ”Ta fem betala för fyra”. Det är nåt märkligt som händer med mej i bokreatider. Jag tappar greppet totalt. Jag som annars ser mej som en iallafall till synes sparsam person som river ut kuponger, samlar streckkoder och ogenerat bläddrar i rabatthäften i kassakön; ”Vänta lite, jag ska ha rabatt på den där!”. Men när det kommer till bokrean finns inga spartider och jag känner mej dessutom starkt alltid legitemerad köpen. Jag köper barnböcker. Och för varje barnbok jag köper inbillar jag mej att jag köper mina barn bildning. Jag köper mina barn en plats in i den akademiska världen och ju mer jag betalar desto högre plats i graderna reserveras de. Jag vet, det är helt knäppt, det finns ju inga garantier för att ens böckerna öppnas och läses, och det finns bibliotek!

Från och med idag ska jag gå med snabba steg förbi bokrean, eller ska jag kanske köpa nåt till mej själv först?. Kanske en receptbok (som bok nummer FEM)? Nej, jag har nog många redan. Vid närmare eftertanke är det mer ”mixen” av receptböcker jag saknar, nån med titeln: ”Billig, lyxig vardagsmat på mindre än 15 minuter och med max 5 ingredienser – av det du redan har i kylskåpet”.

Mat, mat och vin. Till mat är det ofta gott med vin och tankarna på vin får mej osökt att tänka på den gamla lilla damen jag mötte på systemet en gång, på den tiden man köpte vin över disk, på den tiden man memorerade nummer och krångliga vintitlar (beroende på om man var matematiskt eller språkligt lagd) som man råpluggade i väntan på sin tur för att liksom verka lite med på banan. Och alltid blev man klibbig i munnen och fick tuppar i halsen då det till slut blev ens tur och var dags att bepröva sina minnesfärdigheter och bevisa för sig själv att dessa givit frukt.

Den gamla lilla damen kunde också sin läxa. Hon förklarade tydligt för expediten att hon var där i ärende att köpa EN flaska vin. På frågan: ”Vilket vin vill du ha?”, svarade hon; ”Rött!”. Hon pustade ut men fick bara vara nöjd med sitt svar en kort stund då hon raskt kontrades med frågan: ”Vilket av de röda?”. Det blev tyst en lång stund och pannan lades i djupa veck; ”Oj, finns det flera?”

I kväll ska jag äta lyxig mat utan att titta i någon receptbok och troligtvis kommer den att innehålla långt fler än 5 ingredienser. Det blir restaurang i kväll med en fin vän. Vi har inte träffats på länge (som det lätt brukar heta nu för tiden) och har en hel del att prata ”ikapp” om. Till maten tar jag ”Ett glas hustes röda, tack”, kort och lätt, helt utan tungvrickningar. Och innan notan skall betalas är det jag som viftar med enjoykupongen: "Ät två - betala för en"!

God kväll!

Puss!

Gravid, snygg och sexig

En unge i minuten! Ja, jag såg på det igår, drogs med, fascinerades, svettades, krystade och gladdes enormt med dessa okända människor som fick möta livets under. Jag vill så gärna vara med en gång till. Jag vill, vill, vill! Men vad är det egentligen jag vill uppleva? Jag räcker knappast till åt mej själv, håller knappt ihop. Kan det vara andligheten jag vill åt? Att vara gravid, föda barn och titta in i de små ögonen för första gången lyfter liksom självaste livet till en helt annan nivå. Isåfall kan det vara idé att fundera över annan åtgärd. Måhända en skogspromenad i klar vårluft iallafall kan vara värd att prova i syfte att möta andligheten i, bli uppfylld av. Andas in det stora, det obegripliga. Skapelsen. Om inte annat må hyn bli fräschare av frisk luft än av sömnlösa vaknätter – som en liten bonus...

”Dags att trycka på knappen”. Så fick de göra igår, och det var också så min första graviditet slutade och Wiggos liv startade. Katastrofsnitt även kallat. Jag insåg igår hur snabbt det går, oron, paniken, ovissheten om hur det kommer att sluta. När jag var mitt uppe i det förstod jag ingenting. Jag fattade inte varför jag snabbt rullades in i en hiss, varför en nål sattes i min arm i hissen (i en hiss åker man väl bara hiss för att man just behöver åka hiss?), varför det kastades sterilt vatten på min mage. När jag under graviditeten ”läste på” om förlossningar hoppade jag alltid över kapitlet om kejsarsnitt, jag visst knappt vad det var. Jag hade ju också skrivit ett ”förlossningsbrev”, där frun vackert hade förklarat hur hon ville ”uppleva” sin förlossning, vilken smärtlindring som önskades och hur hon ville att barnet skulle komma ut, alltså i vilken ställning, knästående, sidliggande, stående, framåtlutande (alltså, nu låter det ju precis som om vi är tillbaks där allt började). I mitt ”förlossningsbrev” stod det inget om att det skulle tryckas på nån knapp. Jag skulle ju föda med akupunktur, käckt knästående och låta mej dras med av urkrafterna. Klart!!

Förlossningen började ganska rart ändå. Jag var på väg till en fotograf med min stora mage. Jag var stylad från topp till tå. Jag var till och med ordentligt överdrivet stylad då jag någonstans läst att 40 % av sminket faller bort vid självaste korttagandet. Frisyren jag hade skulle se likadan i ut värsta stormen. Värkarna kom alltså mycket olämpligt ty jag ville verkligen bli fotograferad. Det är nog få tillfällen som jag känner mej så vacker, snygg och sexig som när jag är gravid. Så älskvärd. Jag befinner mej i ett tillstånd av mer eller mindre konstant kåthet och att i ett sådant tillstånd posera framför en kamera kan knappast upplevas som annat än lustfyllt. Men, maken tog sin frus förnuft till fånga (vred på ratten) och resan till fotografen vändes mot förlossningen.

Att komma till förlossningen med hårspraysstank och ögonskuggor i lager ger inga fördelar. ”Oj, så fin man ska vara här då!” Min första barnmorska hånlog åt mej när hon såg att jag flämtandes försökte fly upp i en fåtölj av smärta. ”Haha, här hjälper inget läppstift, inget lockat hår, nu du din lilla snärta skall du lida, LIDA!” Ja, hon sa kanske inte riktigt sådär, men helt säkert tänkte hon nog så, det kändes iallafall som om hon tänkte så...

Idag har vi varit på Tillväxtenheten igen. Nu går det så bra med barnens tillväxt att vi bara behöver åka dit tre gånger om året och väga, mäta och ta prover. 6,6 cm har barnen växt sammanlagt sedan förra gången för tre månader sedan. Jag blir fortfarande fånigt stolt över varje centimeter. Kanske för att det fanns en tid när det stack till i bröstet var gång den egentligen betydelselösa frågan kom: ”Och hur är det med barnen, de växer och blir stora?”

Kanske kan min ytliga sida av mej (och den är ganska stor så här nära 40-årsstrecket) ge en förklaring till varför jag så gärna vill vara gravid igen. Snygg, sexig och kåt! Ja tack!