Principfast, trotsig, envis, jag?

Hösten är här sedan en tid tillbaka och foppatofflorna borde vara utbytta mot höstkängor, eller i allafall gympadojor, också de för en tid tillbaka. Men hur väl jag än försöker gömma undan tofflorna i källaren kommer de alltid fram för användning ändå. Och dottern har inte börjat med sockar än; "för det är fortfarande görvarmt ute!"
Och jacka? Vad är det för nåt? En munkis pressas på sin höjd ner i skolväskan eller "Jackpot!" - en jacka kläms åt i armhålan i all hast för att tillfredsställa mamman något - för att iallafall visa några tecken på samarbete och därmed samla ett par poäng till ett annat tillfälle.

Och vad tänker alla andra om de "oansvariga" föräldrarna då de ser våra barn ute klädda som om de vore på väg till Teneriffa? Eller ler de bara, av igenkänning? - för de vet att ALLA föräldrar VILL att sina barn ska ha på sig varma kläder så de inte fryser, blir förkylda och/eller får BLÅSKATARR! Och mössa måste man ha, för all värme, ja verkligen all värme fullständigt flyger upp ur huvudet annars. Ut i universum, vilket inte den varmaste jacka kan stå emot! Det vet alla föräldrar.

Det sista har visserligen min äldsta anammat för han har gärna mössa på sig inomhus också - till den vuxnes förstret - även då han tränar och sover. Men att ha mössa inomhus har på nåt märkligt vis blivit förenat med mindre positiva egenskaper som respektlöshet och oartighet. För vem? För vad? Om man förhindrar värmens framfart ut i universum kan väl ingen anklaga en för att iallafall inte försöka göra sitt för att mildra växthuseffekten?

Hur många tjejer har inte stora tygkreationer i håret? Jag själv bär i stunden en svart fet headscarf, perfekt att ta till då jag vissa mornar (liksom den idag) möts av extra bångstyrigt morgonrufs. I klassrummet är det däremot förbjudet att bära mössa (mobiltelefoner och godis också men där finner jag begripliga belägg). MEN, tänk om det faktiskt är så att kunskaperna fullständigt flyger upp ur huvudet annars om man inte har mössa... ? Fy, vad dumt tänkt, och fy vad dumt också om sonen kunde läsa mina lätt ironiska tankar... "Min mamma har sagt att man MÅSTE ha mössa på sig i klassrummet för annars flyger kunskaperna upp ut i rymden... till alla marsmänniskor... och hur smarta blir då inte de? Och med kunskapens makt överfaller de sedan jordens IQ-befriade människor som inte fattat att det är MÖSSAN som är hemligheten till allt, liksom gåtan, svaret på livets mysterium... och allt är FRÖKENS fel!"

Ju mindre jag påtalar för barnen att de INTE ska glömma att ta på jackan desto STÖRRE är chanserna att den faktiskt kommer på - hur naivt och barnsligt det nu än är. Det är bara till att bita ihop hur svårt jag än har för att vara vänlig mot alltför principfasta människor. Vänta - det där känner jag igen! Nu börjar det att skava både lite här och där, på allvar!

Ty - (vid närmare eftertanke) Hur många är inte de gånger jag använder en på tok för liten kniv till att skära grönsaker med BARA för att maken så lent försöker förmedla "Det går lättare med en större kniv!" Sällan att det går, och inte ger jag upp i att försöka motbevisa det heller! Och om så ÄNDÅ skulle vara fallet så är jag den som i hög grad värdesätter VARDAGSMOTION och lovprisar den extrakraft det kräver att skära med toksmå knivar (för att slippa gå av en hållplats tidigare). Och hur mycket skär man sig inte om man misslyckas med en liten slö kniv då man i all kraft försöker skära en morot? "Piskmycket" som Levis säger. Men den risken tar jag så GÄRNA för att om möjligt skapa lite mer späning i min annars lätt traditionella vardag. Allt för att INTE gå min make medströms...

En annan sak jag envisas med och där maken snart gett upp hoppet om att få mej att ändra på, (för FÖRSTÅR, det gör jag) är att jag häller tvättmedlet direkt från paketet ner i behållaren. Jag har alltid haft ett gott ögonmått så det är inte det, MEN facket för tvättmedel angränsar facket för sköljmedel och då kommer det visst tvättmedel med i sista sköljningen?! Folk i massor har nog dött av det lite titt som tätt:) Förlåt min älskling. Jag håller egentligen med dej. Du har EGENTLIGEN helt rätt. Risken minskar att få tvättmedel i sköljfacket om man måttar med måttet och som en bonus också får rätt dosering! Vi har dessutom också barn med känsliga och lättirriterade hudar... Jag gör det liksom bara på mitt sätt!

Principfast, trotsig, envis, jag?

Och på tal om envishet:

Jag kan heller inte förstå varför jag envisas med att sätta jäsdegar i löjligt små bunkar bara för att de är enklare att diska då de lite lättare kan vändas runt i diskhonen. Alltså, hur spännande är det inte att parera deg från att välta över bunkkanten eller i värsta fall torka deg från bord - och hur får man sedan ren en sådan trasa? Hopplöst!!

Så det är inte bara barnen...

... och här hade det varit vackert med en sensmoral, som nåt i stil med; "Ta först ur bjälken ur det egna ögat innan du går på broderns flisa" eller att; "Allting har sin tid förutom korven som har två"???? Ändar!? Ja, komplicerat blev det och kanske är det just så det får vara? Det är komplicerat att vara människa, helt kort och gott. Sannerligen! Och komplicerat!

Sant och okomplicerat (det är bara till att räkna) är dock att Wiggo fyller 11 år idag! Min finfina pojke som jag är så stolt över. Killen som älskar att springa fort, hoppa långt, spela trummor och plugga engelska med sin mamma långt inpå sena nätter bara för att allt liksom blir så tokigt och fnittrigt då.

Kanske spelar knivens storlek en mindre roll i det stora och fina, i kärleken och i det komplicerade livet? Egentligen...

Wiggo, jag älskar dej!

//Lilla mamman