Trots, utveckling, Cullberg och påtår

En dag som så många andra just nu, fylld av trots - jag klara det, jag klarar det, jag klarar det... tänk om jag inte klarar det??? Jag är lugn, jag är lugn, jag är lugn och fin till och med, lugn och fin, jättelugn, JÄTTEFIN! Glömde mascaran. Vad är en kvinna utan mascara?

Jag försöker för ren överlevnads skull fantisera "att om ett barn orkar och ens VÅGAR trotsa så mycket som barnet ifråga gör just nu, så borde väl barnet vara så rackrarns tryggt och in i märgen också känna och uppleva mammans gränslösa kärlek att det absolut funkar fint att trotsa då barnet ändå är störtsäker på att FÅ kärleken TROTS att mamman blir så arg, så arg, så arg"! Kul att trotsa lite, för att typ se vad som händer "är ändå älskad.... gör inget, blir förlåten, alltid älskad...", "Jo, vad du är älskad lilla barn men jag blir så arg, så arg, så arg när du gör på detta viset!!!!"

Minns också Cullbergs "Kris och utveckling" från skoltiden. Den är fin att ta till i en tid som denna. Utveckling har ändå en positiv klang över sig. Ingen utveckling utan kris - (krisa på bara för snart kommer efterrätten!) kan man tänka för att fylla trotset med djupaste mening, för att orka lite till, för att överleva!

Men "utvecklingsfaser" då, det är väl ändå ett grannare ordval, lite vackrare, lite mer akademiskt! Frågan kvarstår dock. Hur många "utvecklingsfaser" finns det, snälla säg? Jag läste i en frågespalt en gång att det INTE finns några trotsperioder, i allafall inte om den vuxne hittar käcka strategier för att "parera" dem! Tackar, übermensch, jag orkar inte mer!

Jag BEHÖVER trotsperioder för att komma vidare (oavsett om de finns eller inte), för att tänka att det "snart går över", och att det "snart blir ljusare tider (speciellt nu när midsommar passerat!)", samtidigt som det är en utmaning att ändå försöka sig på att möta dem på ett någorlunda moget sätt - har lite lätt för att själv hamna på samma "låga" nivå, - "wow, det gick ändå hyfsat okej med frukosten idag och kanske berodde det till viss del på mitt agerande (min kreativitet, min spontanitet, min skärpa att förutse hela händelsen samt förståelsen inför att ändra fokus i exakt rätt tidpunkt och till rätt områdeskategori.) Är om sanningen ska fram egentligen totalt utmattad och har ingen större lust och ork till någonting mer denna dag!" Aj då, jag sjönk visst som en sten igen!

Jag läste i en annan spalt att "hela livet mer eller mindre kan nämnas i faser" (ja, om man nu inte läser från spalten jag citerade från ovan - då de inte finns, där fokus enbart sattes till omgivnigens interaktion och hanteringen av dem, så bekvämt!). Kanske passar det inte att för en någorlunda-snart-förtioåring befinna sig i en trotsperiod, visst bör åren präglat "perioden" och slipat av det värsta av det kantiga beteendet och "trotsperioden" mer går att nämnas vid en "reflektionsfas", - det låter väl ändå utvecklande?

Sara Jonåker befinner sig i en reflektionsfas, var god stör ej!!!!!!! Jo, den kan jag köpa, den "behöver" jag!

Jag tror jag tar mej en kopp kaffe, det behöver jag, var god stör ej! Här reflekteras.

Jag och barnen har varit och badat i sjön idag, erh... det kan räcka så.

Påtår!!