Städfusk

Japp, då var det dammsuget igen, iallafall på ett ungefär. Sååååå tråkigt, men visst, det blir fint! Det är liksom inte det. Det är bara så trååååkigt!

Idag vid kaffebordet på jobbet diskuterades det hur mycket oftare man behöver torka hallgolvet om man nu valt att sätta in ett svart sådant. Alltså, vi "valde" ett svart men det blir liksom inte torkat oftare för det! Vart stod det någonstans? Vi valde ett svart för att det är snyggt och inte för att det måste torkas stup i ett!

Då barnen tycker sig ha en lite "skral" månadspeng kom jag på den lysande idén att de kan få dammsuga för extrapengar! Stor våning: 4 kr, liten våning: 2 kr, vilket ger hela huset: 10 kr, vilket dessvärre också i sin tur betyder att det är hyfsat fint i mitten av golven i alla rum omringat av kvadratmetrar av katastrof och jag förlorar i båda ändarna (måste smygdammsuga för att inte verka otacksam eller stjälpa deras självkänsla, samt förlorar pengar då de ändå efter bästa förmåga städat - väl? Eller ogillar de städning lika mycket som jag och FUSKAR?).

Som liten uppskattade jag verkligen det rena och fina i barndomshemmet. Mamma städade och putsade, strök och våttorkade. När gästerna kom strålade hemmet. Allt luktade gott och ljusen stod tända 15 minuter innan gästerna kom utifall att gästerna skulle vara lite tidiga vilket aldrig inträffade. Pappa hade sin roll i städningen. Han "drog dammsugaren", som han sa, medan mamma sa: "Ta lite mer i hörnen!" Han FUSKADE väl inte?

Jag har någon form av strävan att vilja ge mina barn det som för mej i min barndom innebar betydelse. Min referens. Ha, vilket utopi! Jag stoppar där ett slag för att "rädda" mej själv.

Hur såg det ut i min familj? Jag var enda barnet hemma och jag kunde sitta ett otal timmar och skriva berättelser om en flicka som blev kär i en pojke som hon vips fick fyra barn med, ofta tvillingar. Hon stopade, nej han stopade.... nej, inte visste jag nåt om nåt sånt då:-) (Tvillingar måste väl ändå vara det bästa för då slipper man liksom hålla på!). Men faktiskt och riktigt sant, alla mina berättelse bestod av sex familjemedlemmar, eller möjligtvis sju om de hade en liten tax eller så. Och här befinner jag mej nu. Vilken profetia! Inte svårt att vara troende då! Han stopar...

Men visst var det mycket enklare för min mamma att städa (snälla!??) som bara hade EN dotter som dessutom satt och skrev och när hon inte skrev klippte hon, eller målade, eller klistrade. Det fanns inget syskon att bråka med. Det bråk som kunde uppstå var mellan henne själv och klistret, utifall att det hade torkat, eller om hon i värsta fall hade snott lite av pappas sånt där "sätta-in-i-album-klister", ett sånt där som luktade, ni vet, som luktade så där speciellt... Då kunde det bli bråk, för så fick man inte göra! Städningen avbröts...

Men man VILL ju ändå ha det fint och städat, det hör liksom hela mänskligheten till på nåt vis, eller hur obstinat får man vara, inte så värst väl?

Vi ska ha gäster i helgen så nu bör det snart vara dammsuget igen, har en våning kvar bara (en sån där värd 2 kronor). Jag kanske kan hoppa över den denna gången också? Ser möjligtvis barnens städinsatser som en livlina här: "Jo men se, i vårt hus är det barnen som städar!"

Kanske är värt ett par slantar ändå?