Bokrea, kuponger och husets röda

Jag har gjort det igen! Idag har jag har återigen gått in på bokrean i syfte att köpa EN bok men kommit ut med FEM böcker då det envisas med att basuneras ”Ta fem betala för fyra”. Det är nåt märkligt som händer med mej i bokreatider. Jag tappar greppet totalt. Jag som annars ser mej som en iallafall till synes sparsam person som river ut kuponger, samlar streckkoder och ogenerat bläddrar i rabatthäften i kassakön; ”Vänta lite, jag ska ha rabatt på den där!”. Men när det kommer till bokrean finns inga spartider och jag känner mej dessutom starkt alltid legitemerad köpen. Jag köper barnböcker. Och för varje barnbok jag köper inbillar jag mej att jag köper mina barn bildning. Jag köper mina barn en plats in i den akademiska världen och ju mer jag betalar desto högre plats i graderna reserveras de. Jag vet, det är helt knäppt, det finns ju inga garantier för att ens böckerna öppnas och läses, och det finns bibliotek!

Från och med idag ska jag gå med snabba steg förbi bokrean, eller ska jag kanske köpa nåt till mej själv först?. Kanske en receptbok (som bok nummer FEM)? Nej, jag har nog många redan. Vid närmare eftertanke är det mer ”mixen” av receptböcker jag saknar, nån med titeln: ”Billig, lyxig vardagsmat på mindre än 15 minuter och med max 5 ingredienser – av det du redan har i kylskåpet”.

Mat, mat och vin. Till mat är det ofta gott med vin och tankarna på vin får mej osökt att tänka på den gamla lilla damen jag mötte på systemet en gång, på den tiden man köpte vin över disk, på den tiden man memorerade nummer och krångliga vintitlar (beroende på om man var matematiskt eller språkligt lagd) som man råpluggade i väntan på sin tur för att liksom verka lite med på banan. Och alltid blev man klibbig i munnen och fick tuppar i halsen då det till slut blev ens tur och var dags att bepröva sina minnesfärdigheter och bevisa för sig själv att dessa givit frukt.

Den gamla lilla damen kunde också sin läxa. Hon förklarade tydligt för expediten att hon var där i ärende att köpa EN flaska vin. På frågan: ”Vilket vin vill du ha?”, svarade hon; ”Rött!”. Hon pustade ut men fick bara vara nöjd med sitt svar en kort stund då hon raskt kontrades med frågan: ”Vilket av de röda?”. Det blev tyst en lång stund och pannan lades i djupa veck; ”Oj, finns det flera?”

I kväll ska jag äta lyxig mat utan att titta i någon receptbok och troligtvis kommer den att innehålla långt fler än 5 ingredienser. Det blir restaurang i kväll med en fin vän. Vi har inte träffats på länge (som det lätt brukar heta nu för tiden) och har en hel del att prata ”ikapp” om. Till maten tar jag ”Ett glas hustes röda, tack”, kort och lätt, helt utan tungvrickningar. Och innan notan skall betalas är det jag som viftar med enjoykupongen: "Ät två - betala för en"!

God kväll!

Puss!