Två timmar och 80 år

Grrrrrr, jag har verkligen försökt att släppa det men jag kan inte!! För ett par veckor sedan läste jag i tidningen Mama om hur föräldrarna till en 1,5 åring introducerat egentid i spjälsäng två timmar varje morgon. Artikeln handlade till råga på allt också om hur man lyckas behålla något slags sexliv när man är småbarnsförälder. Jag vet inte vad jag tycker är mest fantastiskt och fascinerande i storyn, att få en 1,5 åring att leka själv i två timmar, eller att ha sex i två timmar (hade nog själv mellan sexet också passat på att sätta på en och annan tvättmaskin eller åtminstone en diskmaskin och på så vis skulle diverse påsättning kunna ingå som ett naturligt inslag bland morgonsysslorna).

Jag tycker att det är jobbigt att läsa sånt här och blir lätt provocerad (eller kanske snarare avundsjuk och fylld av en känsla av misslyckande) "Bara DU trycker på rätt knappar är allting möjlligt. Det är DU som blundar och stänger dörrar". Som ett hån mot andra (mej) som försöker och kämpar, som vänder ut och in på sig själv och som försöker trolla med händer och fötter för att få ihop tillvaron.

Föräldrarna i artikeln var heller inte några luttrade och erfarna fyrabarnsföräldrar utan FÖRSTAGÅNGSFÖRÄLDRAR! Jag känner mej lurad och lam. Är det verkligen så enkelt? Vad har jag missat? Vad är det jag inte har förstått? Är jag så att jag omedvetet förnekar barnets inre kreativitet och inte litar på dess kraft utan tar ifrån det sin alldeles egna kapabla ”lekasjälvförmåga”. Är det jag själv som forserat fram den oharmoniska tillvaro som infinner sig hos oss tidiga mornar? ”Vi har introducerat två timmars egentid...” Alltså, hur gör man??? Innan minstingen ens hunnit vakna klockan 5.20 (märk väl, innan morgonBolibompa förargligt nog ens hunnit börja) mumlas det ”jag är hungrig, kan du duka frukost?”. Klockan 5.21 mumlar jag ”det är inte frukostdags än men snart börjar Bolibompa som du kan titta på”. Samma tid kastas ett svar tillbaka som inte längre är i någon mumlande form ”MEN JAG ÄR FAKTISKT HUUUUUUNGRIIIIIG MAMMABAJSKORV!!!”, varvid mammabajskorven snubblar upp och letar fram kniv och äpple i ett försök att få till käcka smala äpplebåtar, såsom hon vet att prinsen önskar dem, i en skål utan att orsaka något anmärkningsvärt blodbad. På så vis finns sysselsättning i 10-15 minuter innan nästa frukostutrop...

Men visst, jag har ju faktiskt inte provat ”Du lillprinsen, vänta lite bara, vi introducerar lite egentid här. Vad sägs om att leka själv en liten stund (två timmar) medan pappa och jag vilar (gosar) vidare?", och i en bisats också trycka till med "ty ett lyckligt samliv ger lyckliga föräldrar". Och vad var det inte jag läste lite längre fram i artikeln, jo att paret var gravida i sjätte måndaden, självklart. Något annat hade nästan varit oförlåtligt.

Kanske bör jag inte läsa Mama mer. Jag kan ju faktiskt under korttidsprenumerationera slänga tidningarna direkt i pappersslumpen och ändå ta del av premierna? Det är ju ändå mest dem jag är ute efter. Man behöver inte läsa. Man får låta bli.

Men hur gör man???? Två timmar liksom! Frågan kvarstår...

Egentligen vill jag bara gratulera föräldrarna i artikeln, både till deras harmoniska unge och till deras blommande kärleksliv!

”Man får de barn man förtjänar”, sa en bekant till mej en gång, vilket måste betyda att jag borde vara av en alldeles speciellt stark och tålamodskraftig natur, ägare till en nästintill omänsklig övernaturlighet, (skulle dock hellre vilja vara lite klenare och därmed ha en sådan där spjälsängsunge i första hand, alternativt en sådan där fjärrkontroll från Solsidan i andra hand med förmågan att förutom att kunna sätta på TV:n genom väggarna också ha den egenskapen att alltid trolla fram tiden till Bolibompadags och som en liten bonus också kunna skära lagom tunna äpplebåtar).

Min filosofi lyder: Allting har sin tid! Ingen tonåring vill ligga i sin mammas säng eller ber sin bajskorvsmamma fixa äpplebåtar klockan 5.20. Ingen tonåring suger heller på napp. Jo, lillprinsen har fortfarande napp (mitt dåliga samvete, jag vet att det är uruselt för tänderna, men två av barnen har tendens till underbett, så min teori är att nappen bara hjälper upp balansen lite. Tandläkaren kommer att säga "tack", helt säkert!) även om vi introducerat nappfria zoner. Med den formuleringen skulle kanske även vi kunna vara ett intressant ämne för Mama? När tonåren är i antågande är det också mindre vanligt med blöjor nattetid, så släng er i väggen alla kisselarmklockor som väcker alla i familjen utom just den klockan är avsedd att väcka. Måhända det också kommer en tid då man till och med överväger att väcka sin tonåring för att det skall vara någon mening med att ens gå upp sett ur ett vuxenperspektiv. Hela veckans tvätt avklarad under en och samma "morgonslummer". Allting har sin tid! Och åren går utan möjlighet till att trampa på bromsen...

I morgon åker jag och min familj till Götene för att fira far 80 år.

Älskade fina pappa. Vad roligt att få fira dej! Det enda tokiga i det hela är att det är på tok för många år som skall firas! Jag är så stolt över att vara din dotter, kan man säga så? Jag gör det iallafall! Grattis KÄRA pappa! Jag älskar dej! Du är så klok, flitig, energisk, omtänksam, levnadsglad och föredömlig på många vis... Jag önskar dej och mamma många härliga och glada år framöver!
Tack för att du tar hand om henne på ett så fint sätt!
Du har alltid fått mej att känna mej så speciell och älskvärd.
Prioriterad.
Introducerade du egentid i spjälsäng förresten...?
//Din yngsta dotter


Love