Fin och värdefull

Vad händer i morgon? Danny på Liseberg! Ah, om man skulle gå ändå. Jag har ju noterat det i almanackan. "Danny!!". Danny till mej och Saade till barnen, jo det står där... Och det vore ju trevligt, riktigt trevligt! Jag vet inte vad det är med den grabben som gör mej smått knäsvag. Då jag var 12 år var det Per Herrey, då 25 år, som fick mitt hjärta att klappra på. Nu är det Danny! Jag googlar och ser att The D-man är född 1986. Jag är iallafall konsekvent!

Annars har jag aldrig blivit kär så där värst vidare fort. Då kompisarna blev alldeles nervösa och fnittriga när skolans "snyggingar" gick förbi blev jag också förvisso alldeles nervös, men av en annan orsak. Jag blev nervös för att jag inte fattade vad man skulle bli nervös och fnittring för. Varför blev inte jag sådär pirrig och "kär". Vad är det för fel på mej? Jasså, är han snygg? För mej kom det hela mer att handla om psykologi än fysiologi. "Där kommer en sån där (stimuli) med ett sådant där utseende som klassificeras som snygg, och då förväntas av mej (respons) fnitter och rodnad. Det sistnämnda har jag aldrig haft svårt för. Har alltid rodnat för allt och ingenting.

Men visst har jag blivit kär, alldeles vansinnigt kär (vad hemskt vore livet annars), men för mej har det krävts något annat, det har krävt en längre tid av samtal, promenader och uppvaktning. Olika är vår Herres vägar.

Min dotter är helt olik mej. På fullaste allvar tänkte hon förra sommaren gå upp på Lisebergsscenen och fråga chans på Alexander Ryback. Hon och jag var tidiga för att få en fin plats och hade väntat och väntat tålmodigt. Precis innan spelningen utropades det att Alexander inte kunde komma (sedan fick vi höra att han visst slagit sönder sin fiol, vilken besvärlig blivande svärson) och tårar trillade ner för dotterns kinder. Jag har aldrig vågat fråga chans på någon. Tänk om jag skulle få ett nej? Bäst att låta bli, för vem vill ha en tjej med glasögon, sned lugg och mulliga lår?

Vad härligt att vilja fria på en scen? Jag gillar iallafall tanken. "Här kliver jag fram på vinst och förlust. Jag är en schysst tjej så därför frågar jag på dej!" En sådan tjej tänker iallafall sköna tankar om sig själv, har ett högt egenvärde, och går det åt skogen får man liksom ta det!

Jag minns hur jag stod och funderade i väntan på att "Alexander" skulle komma, och blev nog en smula lättad över att han inte dök upp. "Problemet" var löst men dottern var ledsen. Ja, jag hade redan pratat om att det vanligaste är att man träffas en del först och blir intresserad och sedan kär och då kanske man bestämmer sig att bli ett par.... Men det var enligt dottern bara skitsnack. "Om jag inte frågar honom får jag ju aldrig veta om han svarar "ja", för det kan han ju faktiskt göra mamma!"

För dottern är det nu Eric Saade som gäller (har däremellan varit "kär" i ett par simlärare, skolpedagoger, söndagsskolelärare och golvläggare). Att jag berättat att Eric är tillsammans med Molly är av mindre betydelse. "Men, han kan väl ändra sig!", varvid modern får en tupp i halsen, "jo, men visst kan han det, för DU är ju alldeles speciell och underbar!"

Att vara jordern medelpunkt! Så behagligt det måste vara så länge det varar! Lillprinsen befinner sig just där. "Varför är det bara fem på kortet, vart var jag?" - Jo du var inte född ännu! "Johoodu! Jag var bara uppe på mitt rum och väntade på att få komma ner!" Självklart kan inte universum fungera utan universums centrum, Levis. Allt annat är uteslutet. Det är ju honom allt är till för! Så måste det vara!

Men tänk om jag kunde fått behålla lite av det där som nu i vuxen ålder ofta sviktar, den där känslan av att vara viktig. Att vara betydelsefull både för mej själv och för de som jag har runtomkring mej. Att mitt liv spelar roll. Att jag har mycket att ge. Att det inte är så farligt att misslyckas...

Jag är uppvuxen med en sång vars text alltid fått mej att må bra:
DU vet väl om att DU är värdefull, att DU är viktig här och nu, att DU är älskad för din egen skull, för ingen annan är som DU.

Mina tankar och känslor är viktiga. Dina upplevelser är viktiga, dina tankar och dina känslor. Vi har betydelse.

Så Danny, kanske skuttar jag upp på scenen i morgon och iallafall frågar. För ingen annan är som jag, så du kan väl iallafall ge mej en chans!

Vi ses!