4kidsmom från 070925

Minstingen har nu blivit två månader och rutinerna har börjat sätta sig, haha!

Hemmalivet börjar jag dock att vänja mej vid nu. Ärligt talat var jag lite orolig innan allt tog fart med hösten. Jag var rädd för att känna mej trött och uttråkad och rädd för att bli en alltför tjatig mamma. Uttråkad? Det händer ju självklart saker hela tiden med fyra barn men dagarna ser ändå ganska lika ut. Lite kan jag sakna den intellektuella stimulansen.

Men jag ser nu riktigt fram emot höstdagarna. Fyraårstrotsen har dämpats och jag behöver inte tjata i samma grad vilket i sin tur bidrar till en piggare och mer harmonisk mamma. Jag är också störtförälskad i min lilla bebis! Så där riktigt dunderkär! Levis är helt enkelt underbar! Sådana skulle jag kunna ha hur många som helst. Jag tror att Levis gjort hela familjen lugnare. Om inte jag minns fel var det mer hysteriskt här hemma innan han kom än vad det är nu.
Inte vet jag om det är så här men kanske: Första barnet innebär ju en massa förändringar på en massa plan – helt plötsligt har man blivit mamma och pappa och allt det där och vad är en bebis överhuvudtaget? Man har ju noll erfarenhet i ämnet. Andra barnet: Procentuellt innebär det ju en stor ökning, tvåbarnschocken och många talar om att pappan får en mer självklar roll, det låter ju galet men ändå!? Tredje barnet behövs för att framkalla totalt kaos. Två vuxna räcker oftast till för två barn. Man kan ta på dem, jaga dem, mata dem och krama dem samtidigt utan att någon behöver vänta. Och fjärde barnet: Kanske är toppen av kaos redan nådd så att andelen kaos per barn procentuellt blir mindre och därigenom minskar upplevelsen kaos. Vet inte, men för oss har fjärde barnet inte innburit några förändringar i familjestrukturen. Tvärtom har nog Levis bidragit till en större lycka och lugn hos oss alla.

Idag har det varit fotografering på dagis och jag erkänner, jag har ljugit för min son. Jag sa att den röda klänningen med rosa blommor på låg i tvätten. Elton ville ha den på sig och han har fått ha den, tro mej, i fyra månader, dagligen... För någon vecka sedan satte vi klänningstopp för både Elton och Nova eftersom hösten ofta kräver lite varmare kläder än solklänningar. Men nu blev det ju krångligt när Nova fick ha klänning på sig till fotografen och inte Elton... Så jag ljög. Egentligen har jag inget bra argument för min aktion mer än att jag är minst sagt trött på att se honom i klänningen. Vi har så många kort på Elton i röd svit då det ofta är på sommaren man tar kort och ett fotografbesök i just den stassen hade inneburit ännu mer föreviganden.

Annars funderar jag på hur många döskallar som är lämpligt på en tvåmånaders bebis? Levis har två bodysar med skallar på, två hakklappar och en nappkedja och en mössa med detsamma. Jag fattar egentligen ingenting av hela den här döskallegrejen. Dom finns bara överallt!! Men visst är dom ganska coola?!

Jag läser Mama, en tidning för (trendiga) mammor. Igår kom den i min brevlåda och jag blev bestört! Här har jag gått med ljus och lykta för att hitta ett skönt, karaktärsfyllt, lite smått trendigt men samtidigt enkelt namn (det är Levis namn jag talat om) och vad ser jag? Självaste chefsredaktören har precis fått en pojkbebis, en Levis, och hon skriver ut det i tidningen!! ”Levis” kommer ju att spridas ut över Sveriges land som en löpeld, eftersom Levis är det finaste namnet som finns utan konkurrens, eller också skrattar de gott i stugorna och tänker: stackars barn!

I Mama stod det också om Pernilla Wahlgrens familjeliv som fyrabarnsmamma. Jag identifierar mej ganska starkt med henne. Det är egentligen bara musikkarriären och sekelskiftesvillan på Lidingö som skiljer oss båda, och det kan väl sällan vara nåt.

Att se hemmet i den omfattning man gör när man är hemma med barn kan innebära en del påfrestningar. Speciellt kanske när man är intresserad av heminredning i den höga grad jag nog får erkänna mej att vara. Just nu funderar jag på hur coolt det skulle vara att byta ut de röda handledarna i trappan upp till övervåningen till svarta högblanka? Supersnyggt!

Annars är det ljuvligt med en ny IDOL-säsong. Jag måste säga att det känns som julafton varje kväll när klockan närmar sig 20.00. Då måste barnen sova!! Jag känner mej djupt engagerad. I skrivandets stund är det bara några minuter kvar tills en av tjejerna åker ur. Det blir ju en helkväll numera med det nya upplägget. 20.00 sjungs det och 22.35 meddelas resultat. Olidligt spännande. Jag får inte glömma spela in i morgon när det är föreläsning.

I morgon är det också barnrytmik. En liten sångsamling som jag, Nova och Levis går på medan Daniel, Wiggo och Elton är i badhuset. I morgon är det Novas tur att bjuda på fika på rytmiken så idag har det bakats bullar med fyra barn i köket. En ny erfarenhet, en präktig sådan. Men det är alldeles fantastiskt med dessa barn och hemmaliv och ännu bättre blir det om jag ibland får kliva ur det med höga klackar och löshår!

Kramar!