Wednesday 5 May 2010

Tänder och boxhandskar från 071030

Då var det lov!! Lov och lov, men lite lovkänsla brukar ändå infinna sig under de där ”vecka 44-orna”. Wiggo har också lov. Nu har han alla möjligheter att hinna formulera nya ”Bellman”-historier (egna, påhittade, helt utan den minsta poäng). Hittills har jag skrattat gott och försökt att inte se alltför frågande ut. Har förövrigt funderat på när man ska berätta att de där historierna bara är pinsamma... det får väl hänga ihop med nåt om att världen inte alltid är god, att alla människor inte alltid har goda avsikter, att alla baciller inte alltid är snälla baciller... träff, sänk!! Visst är livet ljuvligt att leva!?

Här tappas det annars tänder! Jag har lovat att aldrig göra om det: Jag spolade ut Wiggos tand i slasken!! Självklart var det inte meningen, glaset bara stod där i köket med tanden i, i väntan på tandfen. Och ibland går det lite fort. Disken snabbt in i diskmaskin i hopp om att iallafall skapa lite ordning i kökskriget, och där var det lite vatten kvar, vad slarvigt, det måste man ju först hälla ut, rackarns sablar..... tanden!!!!!!!

Efter denna händelse använde Wiggo ”tanden-i-slasken-grejen” för att göra sig extra ynklig och sårbar då livet liksom gick emot honom en smula. Där hade han många triumfkort.. jag hade ju för bövelen spolat ut hans tand i slasken, så gör man bara inte!... Men hur många gånger kan man älta en sådan här (världslig) sak – en annan tänker på våldtäkter, svält och ond bråd död; världen är inte alltid god – lalalala, men en dag kom jag på vad jag hade i gömmorna, nämligen -MINA gamla tänder!!. Så nu har Wiggo fått en av mina tänder och hela hans tillvaro är mycket lugnare. Jag satte en liten tejpbit på utifall att jag skulle ångra mej en dag och vilja ha tillbaka MIN tand. Kanske kan tanden fylla en funktion på ålderns höst, inge någon nostalisk lycka "titta här är min första hårlock, här är min första tand" och då vore det ju olyckligt utifall en tand var ute på villovägar?

Man bör ju träna! Eller hur?! Det är svårt att prioritera (eller över huvudtaget få till) gympakvällar nu med många barn i huset. Att man sedan är två vuxna i hushållet som skulle behöva träna gör det hela ännu mer komplicerat. Det senaste är nu att jag och Daniel köpt boxhandskar och mitsar. Nej men se, vad gulligt, vi gör det tillsammans, så effektivt, så ”up-to-date”, man får se en ny sida av varandra – den kämpande, den aggresiva, den målinriktade, o lala, - så romantiskt, det här borde väl kunna bli nåt?! Jag kan annars meddela att vibrationsplattan fortfarande står nere i källaren i sin förpackning, det kan väl förvisso vara okej om det nu inte hade varit så att förpackningen dessutom också visar sig vara oöppnad.

Jo, visst bör man träna, det vet ju alla. Det känns väl lite både här och där i kroppen. Jag kan dock meddela att PW (Pernilla Wahlgren) fortfarande hade 5 graviditetskilo kvar sex månader efter Teodors födelse. Då Levis var två månader hade jag två kilo kvar, haha på dej du PW!. Nu när han är tre månader har jag tre kilo kvar.. vänta nu, det där ser inte bra ut, en negativ trend? Kanske borde jag iallafall öppna den där förpacknigen och läsa instruktionsboken...

Idag har jag varit hos tandläkaren. Faktiskt kändes det lite mysigt att gå dit och bli ompysslad. Inga hål, men som vanligt ofattbara mängder med tandsten. Tandläkaren tyckte jag slarvat med tandtråden på höger sida i överkäken längst bak vid visdomstanden. Det kan man lugnt säga, jag kommer inte ens åt! Bara tanken får kräkreflexen att utlösas. Men en annan sak som jag funderar på: Tandläkaren var nu den tredje i ordningen av tandläkare att påpeka att min framtand är allt annat än snygg (jag har en plastkrona pga skridskor, eller snarare pga kass åkning med skridskor). Framtanden går att byta ut till en i porslin för 5000 kronor. 5000 för att få bli snygg!! Få se nu, låter mycket, men tänk om jag nu blir 80 år. Då är det inte många ören per dag för at få vara snygg? Det blir dyrare om jag bara blir 50 år, gäller att bli gammal här alltså. Eller också väntar jag. Kan vara trevligt att se fram emot denna make-over när rynkor och dragningskraft på det ena och det andra mer än satt sig. Å andra sidan kostar skönheten återigen fler ören per dag.

Tandläkaren var förövrigt väldigt fin. Vid eftertanke är ju 5000 inte så mycket ändå...

No comments:

Post a Comment