En sprattlande Jesusbebis från 071216

I helgen har glorian lyst över Jonåkers huvuden... och jag har fått min revansch! Det hela började den första advent. Jag tycker att världen ser alltför mörk ut på många ställen (det skjuts hejvilt i skolorna nuförtiden) så vi tog oss till kyrkan för att få se lite mer ljus. Wiggo, Elton och Nova gick till söndagsskolan där det var julspelsövning med herdar, änglar, vise män, Josef och Jesus och hela köret. Wiggo, Elton och Nova ville vara vise män i vackra kläder som lämnar över gåvor till det lilla Jesusbarnet. Minnen gick till den tid då jag gick i söndagsskolan. Varje jul var det julspel och jag fick aldrig vara den Maria jag ville vara. Det fick bara mina kompisar Stina och Linda vara. Själv blev jag mest åsna i julspelen och som på alla fyra fick tråna efter Josef (faktum är att mannen som jag nu är gift med, Daniel, också var den gossen som brukade få vara Josef i söndagsskolans julspel. Så kan det vara, men det är inte speciellt vanligt!)

Kontentan av detta blev att: Självklart ska mina barn få vara vise män om de nu vill det!! Söndagsskolefröknarna plockade fram en liten docka som skulle få gestalta Jesusbarnet vilket Wiggo tyckte var fullkomligt onödigt då det finns så fina små bebisar i närheten, nämligen hans egen lillebror!! Så på den vägen är det! Levis blev Jesusbarn, min man Daniel fick vara Josef (återigen) och jag blev äntligen Maria. Jag fick ha Josefs trygga arm runtom mina axlar när jag havandes promenerade letande efter en plats att få föda min förstfödde på. Inte utan att det drog i smilbanden en hel del där vi gick utklädda i kyrkan, alltså, vad i hela ... gör vi?

Barnen var fantastiska som vise män och Jesusbarn. Jag hade försökt att linda om ett lakan runt Levis så att han åtminstone i alla fall skulle få en chans att se lite Jesuslik ut, men det visade sig bli en vild kamp mellan lakanet och en sprattlande Levis så jag la ner skynket lite diskret på golvet, förlåt.. i stallhalmen!

Men kanske passar hela den här Jesusberättelsen ganska bra in i vår orättvisa värld. Jag har väl funderat en hel del på vad jag vill att barnen ska få ta del av och äntligen gjort slag i saken och skaffat oss ett fadderbarn. Vi önskade oss ett barn från ett afrikanskt land för att det på nåt sätt är lättare för barnen att förstå. Då jag berättade om vårt fadderbarn för barnen blev de överlyckliga! Jippi, sa Elton, nu är vi sju i familjen!! Nova sprang ner för trapporna och visade platsen där kroken kunde sitta så att fadderbarnet har någonstans att hänga av sin jacka på. Barnen uppfattade det hela lite märkligt, varför ha ett fadderbarn som bor i Afrika när det kunde få ha det så bra hos oss!! Jo, man tackar...

I kyrkan idag satt jag bredvid en kille som skriver låtar. Han har medverkat på Idol-Dannys skiva på spår nummer nio. Alltså, nu känns det nästan som att min musikkarriär har börjat rulla igång!!

Det jag ville säga var egentligen bara GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!